Lp(a) och ApoB är två ämnen som ofta har förbisetts i diskussionen om kolesterol, men som kan ge en mer komplett bild av din hjärt-kärlhälsa. Det skrev vi om i Frisk nr 1 – och det får nu stöd i en ny studie från Chalmers och Harvard University.

I närmare 60 år har kolesterol i blodet varit det bästa sättet att mäta risken för att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. I den ny studien har forskare vid Chalmers tekniska högskola och Harvard University i USA kunnat visa att kombinationen av de två lipoproteinerna, mätt i ett enkelt blodprov, kan ge mer exakt information om risken att drabbas av hjärtsjukdomar än det nuvarande kolesteroltestet.

Studien ”The relative importance of particle count, type, and size of apoB-containing lipoproteins in the development of coronary artery disease” (Den relativa betydelsen av partikelantal, typ och storlek på apoB-innehållande lipoproteiner i utvecklingen av kranskärlssjukdom), är publicerad i  European Heart Journal.

— Det här är den största studien i sitt slag hittills och resultaten visar för första gången den relativa betydelsen av de tre huvudfamiljerna av lipoproteiner för den potentiella risken för hjärtsjukdom, säger Jakub Morze, huvudförfattare till studien och postdoktor vid Chalmers.

Eftersom kolesterol inte kan cirkulera eller orsaka skador utan sin lipoproteintransportör har forskare i allt högre grad fokuserat på att mäta de lipoproteiner som transporterar det ”dåliga kolesterolet”, som en troligtvis bättre indikator på risken för framtida hjärt-kärlsjukdomar än att mäta kolesterol i blodet.

— Tidigare var det oklart om två patienter med samma totala nivå av ”dåligt kolesterol”, men som skiljer sig åt i fråga om bäraregenskaper (lipoproteintyp, storlek, lipidhalt), har samma risk för hjärtsjukdom. Syftet med denna studie var därför att fastställa betydelsen av dessa olika parametrar, säger Jakub Morze.

Forskarna analyserade blodprover från över 200 000 personer i UK Biobank, som inte hade någon hjärtsjukdom i anamnesen, för att mäta antalet och storleken på olika kolesterolbärande lipoproteiner i blodet. De fokuserade särskilt på lipoproteiner som bär ett protein som kallas apoB, som finns på alla bärare av ”dåligt kolesterol”. Genom att följa deltagarna i upp till 15 år undersökte de vilka mönster av lipoproteintyper och storlekar som var starkast kopplade till framtida hjärtinfarkter.

De viktigaste resultaten validerades i en separat svensk kohortstudie kallad ”Simpler”.

— Vi fann att apoB är den bästa markören vid testning av risk för hjärtsjukdom. Eftersom apoB indikerar det totala antalet ”dåliga kolesterolpartiklar” ger mätningen av detta ett mer exakt test än standardmätningar av kolesterol. Det betyder inte att konventionella tester är ineffektiva; de fungerar i allmänhet bra”, säger Morze. Men hos ungefär en av tolv patienter kan standardkolesteroltester underskatta risken för hjärtsjukdom, vilket är viktigt att beakta eftersom 20–40 procent av alla första fall av hjärt-kärlsjukdom är dödliga. Genom att byta till apoB-testning kan vi förbättra noggrannheten och potentiellt rädda liv.

Forskarna drog slutsatsen att det totala antalet ”dåliga kolesterol”-lipoproteiner var den viktigaste faktorn att beakta vid testning av framtida risk för hjärtsjukdom. Andra faktorer som storlek eller typ av lipoprotein påverkade inte den potentiella risken totalt sett. Studien visade dock också att ett annat ”dåligt kolesterol”, lipoprotein(a), är en viktig del av pusslet och också bör testas. Nivåerna är genetiskt ärftliga hos de flesta individer och utgör i genomsnitt mindre än 1 procent av alla ”dåliga kolesterol”-lipoproteiner i den allmänna befolkningen. Hos vissa individer är dock dessa värden extremt höga, vilket avsevärt ökar risken för hjärtsjukdom.

— Våra resultat tyder på att antalet apoB-partiklar så småningom skulle kunna ersätta det vanliga kolesteroltestet i forskning och hälso- och sjukvård världen över och att lipoprotein(a) också behöver testas för att få en bättre bild av lipidrelaterad risk för hjärt-kärlsjukdom. Blodprovet för dessa två markörer finns nu tillgängligt på marknaden och skulle vara billigt och enkelt att genomföra, säger Clemens Wittenbecher, en av författarna till studien och biträdande professor i precisionsmedicin och diagnostik vid Chalmers.

Källa:   https://academic.oup.com/eurheartj/advance-article/doi/10.1093/eurheartj/ehaf207/8118996?login=false