Vid regelbundet intag av mycket fruktos kan risken för plack i hjärnan öka.

Våra förfäder som överlevde genom att jaga och samla växter klarade sig sannolikt bättre tack vare en speciell överlevnadsmekanism som verkar aktiveras av fruktsockret fruktos. Enligt forskaren Richard Johnson, som är expert på produktionen och omsättningen av fruktos i kroppen, skulle detta kunna förklara kopplingen mellan socker och utvecklingen av Alzheimers sjukdom. För att hitta något ätbart gällde det att vara alert: egenskaper som koncentrationsförmåga, snabbt beslutsfattande, impulsivitet och risktagande ökade chanserna. När våra förfäder fick i sig fruktos från växter och bär dämpades aktiviteten i de hjärnregioner som bearbetar minnen och tid för att behålla fokus på sökandet efter mat. Samtidigt ökade blodflöde och ämnesomsättning i hjärnans synbark som har koppling till belöningssignaler när man hittar och äter mat. Det gällde ju att passa på medan det fanns gott om föda.

När vi bara får i oss små mängder fruktos från hela, oprocessade frukter och grönsaker, fungerar den här mekanismen helt normalt: den slår på och sedan slår den av igen. Men vid regelbundet intag av mycket fruktos från raffinerat socker och sirap, godis, juice, läsk och torkad frukt – plus alkohol och snabba kolhydrater som stimulerar kroppens egen produktion av fruktos (även i hjärnan) – är mekanismen ständigt aktiverad och leder till överätande och fettinlagring. Johnson och kollegor menar att detta orsakar inflammation och att cellerna i hjärnans regioner som bearbetar minnen och tidsuppfattning tar skada, vilket kan bidra till bildningen av de plack och nystan som kopplas till Alzheimers sjukdom.

Källa: Am J Clin Nutr. 2023 Mar;117(3).