Den löper som en tyst livlina mellan hjärnan och magen – vagusnerven. Genom den pågår en ständig dialog mellan vårt medvetande och den så kallade bukhjärnan, kroppens eget nervsystem i tarmen. Forskningen visar att när vagusnerven mår bra, gör ofta resten av kroppen det också.

Vagusnerven, en av de längsta och mest spridda kranialnerverna i kroppen, är en central del av det som kallas mag-hjärnaxeln. Redan på 1800-talet myntade brittiska läkare uttrycket ”den stora bukhjärnan” och förstod att den kan påverka emotionella tillstånd. Den går från hjärnstammen, ner genom nacken och förgrenar sig till bröstkorg, mage och tarm. I tarmen når nervens minsta rötter hela vägen ut till de små hår som täcker tarmen. Där känner de av temperatur, olika kemiska ämnen och hur tarmen sträcker ut sig.1, 2

80 procent av nerverna leder information från kroppens inre organ upp till hjärnan. Det kallas interoception när nervsystemet skannar av och tolkar signaler om vad som pågår i kroppen. Informationen går först till soliärkärnan i hjärnan, som är den första porten i hjärnan där information från organen bearbetas innan den skickas vidare. Från solitärkärnan går signalen vidare till bland annat hypotalamus, hypofysen, amygdala och hippocampus. Det är därför signaler via vagusnerven kan påverka så många av kroppens stressreaktioner, belöningssystem, beteende, motivation, minne, inlärning, mättnad, kroppsvikt, smärtupplevelse och humör.1, 2

Resterande 20 procent förmedlar signaler i motsatt riktning, från hjärnan till de inre organen, där den har inflytande över blodtryck, frisättning av stresshormon, puls och svettning. I tarmen koordinerar den tarmrörelser, utsöndring av ämnen från körtlar, matsmältning och immunförsvar. Vagusnerven fungerar alltså som en dubbelriktad brygga mellan centrala nervsystemet och de inre organen.1, 2

Vagusnerven ingår i det parasympatiska nervsystemet som aktiveras vid vila och bidrar till kroppens återhämtning efter stress. När vagusnerven stimuleras elektriskt genom huden (tVNS) på människor, något man ofta gör kring hals, bröstkorg eller öron där nerven rör sig ytligt, kan man dämpa inflammation och få lugnande effekter. Forskare har observerat minskad rädsla och positiva effekter på posttraumatiskt stressyndrom. tVNS kan även förbättra minne och minska depression hos människor.2, 3

Ett fascinerande forskningsområde är hur vagusnerven plockar upp signaler från tarmens mikrobiota, det vill säga tarmfloran. Mikrobiotan består av bakterier, mikroskopiska svampar och virus som frodas i tarmslemhinnan och lever i symbios med oss.

Mikroorganismerna bryter ner fibrer, fetter, aminosyror och fytonäringsämnen från maten vi äter för att själva få mat för att leva och föröka sig. I processen bildas många andra ämnen, så kallade metaboliter, som påverkar vår hälsa på olika sätt. Både tarmväggens egna celler och tarmbakterier själva kan bland annat utsöndra ett stort antal av nervsystemets egna signalämnen – samma ämnen som våra vanligaste antidepressiva läkemedel och sömnmedel stimulerar. Här hittar vi serotonin, dopamin, GABA, melatonin, noradrenalin, indoler samt hunger- och mättnadshormoner. Vagusnerven reagerar på dessa signalämnen och skickar information vidare till hjärnan, där de kan påverkar både humör och beteende.2, 4

Just hjärnans hälsa har genom åren fått särskilt stort fokus i forskning om tarmfloran. I experiment där forskare undersöker tarmflorans aktiva roll vid hjärnsjukdomar överför man ibland tarmflora från människor till möss. Resultaten är slående: möss som får tarmflora från friska människor kan bli av med psykiska problem, medan möss som får tarmflora från människor med psykisk ohälsa eller neurodegenerativa sjukdomar börjar uppvisa symtom på dessa. Man tror att det är vagusnerven som förmedlar många av dessa effekter.1

Sjukdomsframkallande bakterier som campylobakter och salmonella kan orsaka ångest och depression. Om tarmens slemhinna är skadad, av till exempel celiaki eller en infektion, kan tarmbakterier ta sig in i vävnaden och komma i direktkontakt med vagusnervens nervändar. Ett överskott av skadliga bakterier kan då trigga en inflammatorisk reflex i vagusnerven, och just denna typ av inflammation har visat sig bidra till depression hos både möss och människor. När forskare kirurgiskt skär av vagusnerven hos djur försvinner kopplingen mellan inflammation i tarmen och depression.2, 5-7

Det finns även starkt stöd för att tarmen har en viktig roll vid Parkinsons sjukdom. Skadliga tarmbakterier och virus, till exempel norovirus, salmonella och stafylokocker bidrar till bildning av proteinet alfa-synuklein. Vissa studier pekar på att detta protein transporteras via vagusnerven upp till hjärnan och orsakar celldöd hos nerver som frisätter dopamin, men fler studier behövs för att bekräfta det. Personer som genomgått så kallad vagotomi (en operation där vagusnerven skärs av) har intressant nog ungefär hälften så stor risk att utveckla parkinson.1

Även vid Alzheimers sjukdom spelar tarmfloran en möjlig roll.  Alzheimer kännetecknas av inflammation i hjärnan och bildning av svårlösliga plack. Patienter med alzheimer har ofta en obalans i tarmfloran som kan orsaka neuroinflammation och bidra till plackbildningen. Man har kunnat visa att möss får försämrad kognition när tarmflora överförs till dem från äldre människor. Genomför man en vagotomi på mössen försvinner dock effekten, och därför vet man att vagusnerven är inblandad.1, 8

Forskningen pekar alltså på att obalans i tarmfloran kan öka risken för neurologiska tillstånd som Parkinsons sjukdom, MS, autism och Alzheimers sjukdom.

Finns det då någon motvikt till dessa dystra observationer? Det gör det: gynnsamma mikroorganismer. Mjölksyrabakterier är bland de mest undersökta. Djurförsök visar att vagusnerven reagerar på tillskott med hälsosamma bakterier i form av probiotika redan efter ett fåtal sekunder till minuter efter att de kommit in i tarmen. Man har också sett att probiotika kan förebygga flera sjukdomstillstånd som drabbar hjärnan. Tillskott med Lactobacillus rhamnosus kan till exempel minska stresshormonet kortisol och ångestbeteenden hos möss genom att öka signaleringen med den lugnande signalsubstansen GABA, allt via vagusnerven.1, 2

I musmodeller av autism har man visat att tillskott med probiotika av sorten Lactobacillus reuteri ökade oxytocinnivåerna via aktivering av vagusnerven. Mössens beteende normaliserades också. Oxytocin kallas ”kärlekshormonet” och spelar en central roll för social anknytning.9

Utöver signalämnen och tarmbakterier finns det även andra faktorer som kan ha en inverkan på vagusnervens funktion. Nanopartiklar från luftföroreningar kan färdas genom vagusnerven upp till hjärnan och orsaka celldöd, vilket forskare menar kan öka risken för både parkinson och alzheimer. Man har även länge känt till att högt blodsocker ökar risken för alzheimer, och även här finns det tecken på att vagusnerven har ett finger med i spelet.1

Hur kan man då se till att vagusnerven får bästa möjliga förutsättningar? Ett sätt är att äta fermenterad mat, som yoghurt eller surkål, för att fylla på tarmfloran med snälla bakterier. I flera studier har man kommit fram till att människor som regelbundet äter syrad mat har bättre hälsa. För att hålla inflammationen i tarmen på en hälsosam nivå kan man äta en naturlig kost som med mat lagad från grunden med mycket olivolja, nötter, fisk och färgstarka flavonoider från frukter, bär, kryddor och grönsaker.10

Två typer av fettsyror kan dessutom direkt aktivera vagusnerven: fleromättade fettsyror som omega-3 från fisk och kortkedjade fettsyror. Butyrat, även kallad smörsyra, är den mest välkända kortkedjade fettsyran som studerats för sina breda effekter på hälsan. Butyrat bildas när vissa tarmbakterier fermenterar den typ av kostfiber som kallas resistent stärkelse.

Resistent stärkelse kan man få i sig via till exempel kokt och nedkyld potatis eller ris, gröna bananer, linser och bönor. Tarmbakterier kan faktiskt också tillverka butyrat från omega-3-fettsyror. Därför är fiskolja dubbelt gynnsamt för vagusnerven, och forskare har föreslagit att detta kan vara en förklaring till varför omega-3 är så bra för hjärtat.5,11-13

Sammantaget visar forskningen att psyke och kropp är ett, och att den som tar hand om sin vagusnerv med enkla livsstilsval i vardagen kan ha mycket att vinna i form av långsiktig hälsa.

Text: Annie Pettersson
Forskningsreferenser finns listade här.